ÖKAD GENETISK VARIATION

Det är av mycket stor vikt att bibehålla rasens genetiska variation.
Ett målinriktat arbeta för att sänka inavelsgraden inom rasen skall inledas.
Inavelsgraden bör ligga under 2,5%. Idag är den siffran 3,7% beräknat på
genomsnitt de senaste fem åren.
En hög inavelsgrad innebär en dubblering av gener, dvs en ökad homozygoti.
Dubblering av gener medför att gener förloras. Även gener med negativ inverkan
dubbleras vilket kan ses som ökning av defekter av recessiv typ, som CLAD
och dvärgväxt.
Genetisk variation är nödvändigt för att rasen ska kunna motstå sjukdomar
och leva upp till de krav som ställs idag och som kan komma att krävas i framtiden.
Närmare släktskapsparningar än kusinparning (6,25) bör ej göras.

Hanhundsanvändning
Ett viktigt verktyg för att nå målet att ej öka inavelsgraden är att begränsa
användandet av varje enskild hanhund. Därför bör en hanhund ej vara far
ill mer än 5 % av hundarna i sin generation, eller till mer än 25% av de hundar
som registreras/år under sin livstid. En irländsk röd setter hanhund bör därför
inte ha mer än 10 kullar registrerade i Sverige.
För att minska inavelsgraden bör ännu högre krav ställas, och då ska även
användandet av hel och halvsyskon till en i avel välanvänd hane begränsas.

Målsättning
Hejda inavelsökningen och därefter sänka inavelsgraden till 2,5% 2010.
Ett trendbrott vore att nå en effektiv population på 75 djur.

Vill du läsa mer om genetisk variation
Hunduppfödaren och Veterinary Genetics av F W Nicholas.

Övergripande målsättning
Irländsk röd setter ska förflyttas från grupp 2 till grupp 1 i Agrias premiegrupper
som ett bevis på förbättrad hälsostatus.

Höftledsdysplasi, HD
Beskrivning
Höftledsdysplasi innebär att ledskålen är för grund, varför höftledskulan
får ett otillräckligt stöd och leden blir ostadig. Instabiliteten i höftleden vid
dysplasi leder till broskförslitning och benpålagringar. Lårbenshuvudet blir
också mer eller mindre deformerat, beroende dels på graden av dysplasi,
dels på hundens kroppsvikt.
Vissa hundar med lindrigare grad av HD behöver inte ha några smärtor och
graden HD står inte alltid i proportion till den enskilda hundens problem.

Arvsgång: Polygen
Vid polygen nedärvning är selektion i familjer den viktigaste metoden.
Man måste titta på förekomsten av anomalien i hela familjen. Belastningsgraden
för den enskilda individen kan inte beräknas bara uppskattas. Det är viktigt att
konsekvent välja bort de sämsta kullarna och deras föräldrar. För att minska
frekvensen HD krävs att man i avel förutom hälsoprogrammet tar hänsyn till
föräldradjurens kullsyskons HD status och även avkommans HD status.
Ju fler djur som röntgas desto säkrare urval av avelsdjur.

SKK:s hälsoprogram

• Föräldradjuren skall vara höftledsröntgade och ID-märkta annars gäller
  registreringsförbud för avkommorna (1989-01-01).
• Det är ej förenligt med SKK:s grundregler att i avel använda individ som
  är behäftad med HD. (1997-01-01)
• Om uppfödare använder HD-belastat avelsdjur åsätts avkomman avelsspärr
  som ej kan borttagas. (2000-01-01)

Frekvens
Andelen dysplaster perioden 1990-97 låg i genomsnitt på 18,4%.
Under samma period röntgades i genomsnitt 41,8 % av de registrerade hundarna.
1996-97 visades en minskad vilja att röntga som ytterligare förstärks 1998 då
endast 22,4 % röntgades. Under samma period noterades en ökad andel grava
dysplaster. Därtill kommer de fall av grav dysplasi som upptäcks före 1 års ålder
och som aldrig kommer med i statistiken.

Avelsrekommendation
Utomnordiska importers föräldrar har ofta okänd HD-status vilket ger ökad
osäkerhet angående värdering av risk för disposition.
Mojligheten att göra en korrekt riskbedömning beträffande HD ökar med antalet
röntgade släktingar. Det är därför viktigt att inte bara avelsdjuren röntgas utan en
så stor andel av rasen som möjligt.
Önskvärd familjebild är; så få fall som möjligt och i den mån det förekommer,
att dysplasin är av lindrig art.
Vid avel med ett föräldradjur med HD-status B bör helst det andra föräldradjuret
ha HD-status A.

Målsättning
Öka antalet röntgade individer till 50% av populationen
Minska antalet HD-belastade djur till 10% av populationen till 2010.

Vill du läsa mer om HD
Hunduppfödaren, SKK:s höfter: Information om röntgenkontroll av leder,
Vetrinary Genetics av F W Nicholas.

Canine Leukocyte Adhesion Deficiency, CLAD

Beskrivning
CLAD är en ärftlig obotlig immunbristsjukdom som innebör att drabbade hundar
har ett dåligt immunförsvar och i tidig ålder drabbas av infektioner med dödlig utgång.
Sjukdomen debuterar tidigt. Valpar med CLAD har fel i sitt immunförsvar, en typ av vita
blodkroppar fungerar inte, vilket innebär att de tidigt drabbas av infektioner, t ex navel-
infektion, tonsillit, och hudinfektion. De är ofta små till växten och flertalet är
behandlade med antibiotika minst en gång före åtta veckors ålder. Vid åtta till tolv
veckors ålder är det inte ovanligt att de uppvisar ett eller flera av följande symtom;
tandköttsinflammation, förstorade lymfknutor, hög feber, slöhet och dålig aptit.
Valparna blir tillfälligt bättre av antibiotika men insjuknar igen efter avslutad behandling.

Arvsgång: Autosomalt enkel recessiv
Det innebär att båda föräldrarna till CLAD-sjuka valpar är anlagsbärare.
Föräldradjuren är själva helt friska och fria frän symtom. Är endast en förälder
anlagsbärare föds det däremot inga sjuka valpar men däremot är i genomsnitt
50% av valparna i sin tur anlagsbärare. I och med att vi har tillgång till DNA-test
som identifierar vilka djur som är anlagsbärare behöver inga djur i onödan
tas ur avel.

SKK:s hälsoprogram

• Sedan 1 januari 1993 ingår CLAD i Svenska Kennelklubbens hälsoprogram.
  Frän början innebar det att diagnosticerade fall registrerades och blev officiella.
  Därigenom blev även föräldradjuren som var anlagsbärare kända.
• I och med tillgång till DNA-testen har hälsoprogrammet utökats så att även
  DNA-testade hundars resultat blir officiella från augusti 1999.
• Från 2002-01-01 krävs att båda föräldradjuren är testade eller är hereditärt fria
  (avelsdjurets föräldrar är testade och fria) för registrering av valpar.
  Avel får endast ske mellan två fria eller en fri och en anlagsbärare.
  Görs den senare kombinationen skall hela kullen testas innan 8 veckor,
  så att resultatet är känt innan leverans. Samtliga avkommor som är anlags-
  bärare beläggs med avelsspärr. Krav på att information skall tillhandahållas
  till de som köper en anlagsbärare, vad avelsspärren innebär, innan köpet
  genomförs. Endast resultat från av SKK godkända laboratorier är giltiga.
  Kontakta SKK för info om godkända laboratorier.

Frekvens
Under det första 1 1/2 åren DNA-testet fanns i bruk inkom 235 testresultat.
184 av dem var fria och 52 anlagsbärare vilket innebär att 78% av de testade
hundarna var fria. Detta överensstämmer väl med resultat från Storbritannien
under samma tidsperiod.

Målsättning
Att inom två generationer ha eliminerat anlaget ur den svenska populationen.
Därefter kan kravet ändras till att gälla endast utländska avelshundar och importer

Vill du läsa mer om CLAD
Artikel: CLAD, orsakat av en mutation i ITGB-2 genen kan rekvireras från
sophie.g@telia.com.

Hypokondrodysplastisk dvärgväxt

Beskrivning
Denna typ av dvärgväxt finns bara beskriven hos irländsk setter.
Vid 2,5 - 4 månaders ålder uppkommer symtom på onormal tillväxt.
Den longitudinella växten av kotor och extremiteter avstannar. För övrigt
utvecklas hundarna normalt bortsett från det fåtal som uppvisar en böjning
av underarmsbenet och därmed hälta. Det är en oproportionerlig dvärgväxt.
Typiskt är ett normalstort huvud, mycket kort hals och svans, låg mankhöjd.
Frambenen är ofta mer eller mindre fransyska.

Arvsgång: Autosomalt enkel recessiv
Det innebör att båda föräldrarna till dvärgar är anlagsbärare. Föräldradjuren
är själva helt normala. Är endast en förälder anlagsbärare föds det däremot
inga sjuka valpar men däremot är i medeltal 50% av valparna i sin tur
anlagsbärare. Säkra anlagsbärare kan endast identifieras via avkomman.
Av de normala syskonen till en dvärg är i genomsnitt 67% anlagsbärare.

Frekvens
Det är känt att dvärgar fötts i Sverige i fem olika kullar. Dessutom finns
i Norge och Finland ett antal fall. Samtliga anlagsbärare har varit meriterade
på jaktprov. Anlaget är relativt vanligt inom de på jaktprov framgångsrika
linjerna.

Avelsrekommendation
Inga kända anlagsbärare bör användas i avel och en stor försiktighet bör iakttas
vid val av avelsdjur i kombinationer med kullsyskon till anlagsbärare eller dess
avkommor.

Målsättning
Att det ej föds valpar med dvärgväxt och att minska antalet anlagsbärare.

Vill du lösa mer om dvärgväxt
Norsk Veterinärtidskrift 104, 643-646 Dvergvekst hos irsk setter, samt i Avance nr x.

Autoimmun hemolytisk anemi, AIHA
AIHA är en allvarlig blodbrist sjukdom som inte alltid går att behandla framgångsrikt.
Hundens eget immunförsvar attackerar de röda blodkropparna och blodbrist uppstår.
Arvsgången är ej känd, men man misstänker att ärftlighet föreligger då vissa raser
drabbas oftare än andra. Irländsk setter är överrepresenterad enligt litteraturen,
något som bekräftas av Agrias försäkringsstatistik.

Mega-oesophagus, MO
Mega-oesophagus, eller matstrupeförstoring är en sjukdom där matstrupen inte
fungerar som den ska, det som sväljs matas inte vidare till magsäcken på ett
normalt sätt. Ofta ses både en vidgning av matstrupen och ineffektiv peristaltik.
Hundar med MO kräks ofta upp maten på ett karaktäristisk sätt, en sk kaskad-
kräkning, det kan i sin tur leda till att det uppkräkta aspireras med allvarlig lung-
inflammation som följd. En del individer med MO har en så dåligt fungerande
matstrupe att de blir undernärda.

Detta lidande förekommer i högre grad hos ett antal raser varav även hos
irländsk setter. Det är en medfödd defekt men arvsgången är ej känd.
Frekvensen MO är förhöjd på irländsk setter jämfört med andra raser enligt Agria.

Magsäcksomvridning
Magsäcksomvridning är ett akut tillstånd som i många fall leder till döden.
Det inleds med att magsäcken tänjs ut av foder, vätska och speciellt gas,
vilket kan leda till att magsäcken roterar runt en axel från övre till nedre
magmunnen. Magsäcks innehållet "fångas" på det viset i magsäcken.
Förutom den allvarliga skada som magsäcksslemhinnan får så snörs de
stora kärlen som leder blod från bakdelen av kroppen till hjärtat av, vilket
leder till mycket allvarliga cirkulationsrubbningar. Det finns studier på irländsk
setter som visat att bröstkorgens anatomi har betydelse, där en smal och djup
bröstkorg innebär en ökad risk för magsäcksomvridning, vilket är bevisat på
irländsk setter. Detta bekräftas av Agrias statistik.

Glutenöverkänslighet
Överkänslighet mot gluten som resulterar i diarré och avmagring har visats
hos irländska settervalpar i kullar efter föräldrar med konstaterad glutenintolerans.
Hur stort problemet är i Sverige är okänt, för att utreda det behövs rapporter
från hundägare och uppfödare.

Kryptorchism
Defekter i testiklarnas nedvandring till pungen leder till att den ena eller båda
testiklarna är belägna i ljumsken eller i bukhålan. Det finns uppgifter på att 13%
av alla hanhundar (samtliga raser) är kryptorchida, men det är vanligare inom
vissa raser. Sjukdomen kan i vissa fall nedärvas autosomalt recessivt och
förekomsten minskar om anlagsbärare utesluts ur aveln.

Progressiv retinal atrofi RCD-1, PRA
PRA är en ögonsjukdom som förekommer i olika former, den typ som finns
beskriven på irländsk setter ger symtom före ett års ålder och leder till blindhet.
Sjukdomen är ärftlig, med enkel recessiv arvsgäng. Den förekommer inte i Sverige,
men ett DNA test för att identifiera anlagsbärare finns. I Storbritannien har man
testat 600 hundar och alla har varit fria. I USA rekommenderar man att alla avelsdjur
DNA testas. En lämplig åtgärd Är att testa alla utomnordiska importer för att undvika
att får in en defekt som i dagsläget inte finns i landet.

Epilepsi
Krampanfall utan känd orsak. Problem med diagnostiken då flera sjukdomar kan
ge krampanfall. Om utläsande sjukdom finns kommer anfallen att försvinna om
underliggande sjukdom behandlas.
Irländsk setter är en ras där epilepsi enligt litteraturen förekommer i ökad frekvens,
arvsgången är inte känd. Detta styrks av Agrias statistik.

Allmänna rekommendationer
För att komma tillrätta med de sjukdomar som förekommer i ökad frekvens
inom rasen och där ärftlighet kan misstänkas, behövs information från uppfödare
och hundägare för att man ska kunna påbörja en kartläggning av problemet, samt
fastställande av arvsgången. Först därefter kan rekommendationer för bekämpning
av defekten ges.
Fram till dess kan som allmänt råd sägas att sjuka hundar eller hundar som ger
avkomma med sjukdom med trolig ärftlig bakgrund naturligtvis inte fortsatt bör
användas i avel.
För att nå framsteg i avelsarbetet gäller att inte ha för många egenskaper att ta
hänsyn till, det Är viktigt att de för individen allvarliga sjukdomarna/defekterna
prioriteras. 

FUNKTIONELL EXTERIÖR
Ett av rasens största problem är olika ytterligheter som fjärmat sig från
rasstandardens text.
Strävan mot en ras med funktionell exteriör såsom stående fågelhund.
Tendenserna till uppdelning i olika typer skall motverkas.
Helhetsintrycket skall vara en livlig medelstor hund som skall vara senig
och utstråla styrka, snabbhet och uthållighet.

Vad är Höftledsdysplasi?