RASSTANDARD
(Ursprungslandet Irlands officiella
rassstandard, på engelska här
>>)
Ursprungsland/hemland:
Irland
Användningsområde:
Stående fågelhund, specialiserad för jakt på hönsfågel.
Bakgrund/ändamål:
Ursprunget till den irländska settern är tämligen ungt, även om
det går att föra
tillbaka till tidigt 1700-tal. Dessa ursprungliga settrar blev utan
tvekan populära
i Irland under 1700-talet, där de tränades att finna fågel för
avskjutning.
Även om den röda settern var förhållandevis ovanlig under tidiga
delen
av 1800-talet, växte dess popularitet stadigt under seklets gång.
När Irländska Setter Klubben bildades i Dublin 1882 var det många som
trodde
att den röda settern var den enda existerande settern.
Från den dagen och framåt ökade populariteten för den röda settern,
medan
den röd och vita settern minskade. Mot slutet av 1800-talet
exporterades redan
den röda settern i avsevärt antal och ökade också utanför Irland.
Rasen är numera
lika vanlig i Storbritannien, Europa och USA som den är i Irland.
En del ägare kom att betrakta den irländska settern som en vacker sällskapshund
i stället för en användbar jakthund. Dock ställer Irländska
Kennelklubben krav på
att rasen skall klara svåra fältprov, vilket har bevisat att Irländsk
Röd Setter är mycket
mer än ett vackert utseende.
Helhetsintryck:
Irländsk Röd Setter skall vara livlig och vig och göra mer intryck av
senighet och styrka
än av kraftfull muskelmassa.
Uppförande/karaktär:
Irländsk röd setter skall vara en utomordentligt duktig jakthund, som
också är en tillgiven
och lojal familjehund. Den skall vara intensiv, ädel och intelligent,
en hund full av kvalitet.
Huvud:
Huvudet skall vara långt och torrt, inte för smalt eller snipigt och
utan grovhet.
Skallparti: Skallen skall vara oval, från öra till öra,
med väl markerad nackknöl.
Ögonbrynsbågarna skall vara markerade.
Stop: Stopet skall vara väl markerat.
Nostryffel: Nostryffeln skall ha vida näsborrar och vara mörkt
mahognyfärgad,
mörkt valnötsfärgad eller svart.
Nosparti: Nospartiet skall vara långt, måttligt djupt med
en tämligen tvär profil.
Läppar: Läpparna får inte vara för hängande.
Käkar/tänder: Käkarna skall vara starka och av nästan samma längd.
Bettet skall vara saxbett.
Ögon: Ögonen skall inte vara stora. Ögonfärgen skall
vara mörkt hasselnötsbrun
eller mörkt brun.
Öron: Öronen skall vara medelstora, ansatta lågt och långt
bak på huvudet.
De skall vara tunna och hänga i ett mjukt veck tätt intill huvudet.
Hals:
Halsen skall vara medellång, lätt välvd, muskulös men inte grov och
utan lös hals hud.
Kropp:
Kroppen skall vara i proportion till storleken.
Rygglinje: Rygglinjen skall gradvis slutta från manken till
svansen.
Ländparti: Ländpartiet skall vara muskulöst och lätt välvt.
Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara djup och framifrån sett
smal. Revbenen skall ha
god välvning och ge gott utrymme för lungorna men bröstkorgen får
inte vara tunnformig. Underlinje: Underlinjen skall slutta i en
rak linje från buken till armbågen.
Svans: Svansen skall vara medellång och i proportion till
kroppsstorleken. Den skall vara tämligen lågt ansatt, kraftig vid
roten och gradvis avsmalnande mot spetsen. Den skall bäras i höjd med,
eller under rygglinjen.
En något högt hållen svans tillåts för hund vid jakt, när den
tagit fast stånd för fågel.
Extremiteter...
Framställ:
Skulderblad: Skuldrorna skall vara torra, långa och väl
tillbakalagda.
Armbåge: Armbågarna skall vara fria, i jämnhöjd med bröstkorgen
och varken
inåt- eller utåtvridna.
Underarm: Frambenen skall vara raka, seniga och med god
benstomme.
Tassar: Tassarna skall vara små och fasta. Tårna skall vara
starka, tätt slutna
och knutna.
Bakställ:
Bakstallet skall vara brett och kraftfullt.
Lår: Låren skall vara långa och muskulösa.
Knäled: Knälederna skall vara välvinklade, varken inåt- eller
utåtvridna.
Underben: Underbenen skall vara långa och muskulösa.
Has: Haslederna skall vara välvinklade, varken inåt- eller utåtvridna.
Mellanfot: Mellanfoten skall vara kort och stark.
Tassar: Baktassar, se framtassar.
Rörelser:
Rörelserna skall vara fria och flytande med hög huvudhållning. Bakstället
skall ge
ett friktionsfritt och kraftfullt påskjut. Frambenen skall nå långt
fram som om hunden
drog in marken under sig, dock med bibehållande av den låga, långa
steglängden. Korsande eller vevande rörelser är högst oönskade.
Päls:
Pälsstruktur: Pälsen skall vara kon och fin på huvudet,
framsidan av benen
och på öronspetsarna. På andra delar av kroppen och benen skall pälsen
vara måttligt lång, slätliggande och så fri som möjligt från vågor
och lockar.
Behäng på övre delen av öronen skall var långa och silkiga.
Behäng på baksidan av fram- och bakbenen skall vara långa och av fin
struktur.
Behäng på buken skall vara måttligt långa och bilda krås, som får
nå upp på bröstet
och strupen. Tassarna skall ha god behåring med fransar mellan tårna.
Svansen skall ha måttligt lång fana, vilken gradvis avtar i längd mot
svansspetsen.
Behäng skall överallt var raka och åtliggande.
Pälsfärg: Pälsfärgen skall vara varmt kastanjeröd utan några
inslag av svart.
Vita tecken på bröstet, strupen, hakan eller tårna, eller en liten
stjärna i pannan,
eller ett smalt streck eller bläs på nosen, eller i ansiktet, är inte
diskvalificerade.
Fel:
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande
till graden
av avvikelse.
Testiklar:
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt
belägna
i pungen.
Svensk kommentar till rasstandard...
Mankhöjd:
Standarden föreskriver inget mankhöjdsmått, men som riktlinje kan
anges 55 - 65 cm.
Ett mått som är i överensstämmelse med den irländska rasklubbens
rekommendation.
|